Namnet
Tilltro - till tro är den riktningen som jag önskar att mitt skapande ska få ha, både för mig själv och den som ser bilderna. Det finns så mycket som är svårt och gör ont i vår värld... Jag vill visa på att Gud viskar till oss i skönheten runt omkring oss. Att det finns godhet, skönhet, tro och hopp. Mitt i allt. Trots allt.


Och så var det träden
Vad är det med träden som gör att jag tycker så mycket om dem? Som uppvuxen i byn Sjön, Hjoggböle utanför Skellefteå är det väl oundvikligt tänker jag.
Förutom det handlar det nog om att få spegla trädens årscykel i sitt eget liv, de kala grenarna, nästan döda, vårens ljusgröna som växer så det nästan gör ont, höstens yviga gester och sprakande färger. Rötterna som söker sig mot livgivande vatten, grenarna som sträcker sig mot ljuset och himlen. Kan man annat än älska träd? Och då har vi inte börjat prata om doften av virke, värmen från veden i kaminen och känslan av en smörkniv av eneträ i handen...
 

Men varför foto då?
För mig är en promenad i skogen med kameran avkoppling och fokusering, andakt och syresättning. Både för kropp och själ. En stund i nuet där ögat får leta efter det vackra. Förundran. Hur ljuset skimrar mellan träden, hur livet glittrar till i vardagen, hur nåden anas.

Ett sätt för tanken och känslan att hitta riktning, en längtan som leder – till tro.

Varmt välkomna med!